4%-regeln: vad den säger och hur du räknar ut kapitalet

Vad säger 4%-regeln?

Regeln beskriver ett sätt att ta ut pengar ur ett sparande under många år. Det första året tar du ut 4 procent av startvärdet. Har du 1 000 000 kronor blir det 40 000 kronor. Året efter räknar du inte om procenten. Du tar i stället förra årets belopp och höjer det med inflationen, alltså hur mycket priserna har stigit.

Med 2 procents inflation blir uttaget år två 40 000 × 1,02 = 40 800 kronor, oavsett hur sparandet har gått. Riksbankens mål är att inflationen ska vara 2 procent per år, mätt med KPIF. Målet i Bengens studie var att pengarna skulle räcka i minst 30 år. Regeln säger alltså inget om att kapitalet ska finnas kvar på slutet, bara att det i den historiska datan inte tog slut för tidigt.

Var kommer regeln ifrån? Bengen 1994 och Trinity-studien

William P. Bengen, en amerikansk finansiell rådgivare, publicerade artikeln "Determining Withdrawal Rates Using Historical Data" i Journal of Financial Planning i oktober 1994. Han använde historisk amerikansk data om aktier, medellånga amerikanska statsobligationer och inflation från Ibbotson Associates. Han testade en portfölj med hälften aktier och hälften obligationer för en person som började ta ut pengar den 1 januari varje år, från 1926 och framåt.

Med 4 procent det första året och sedan inflationsjusterade uttag tog pengarna aldrig slut före 33 år, och i de flesta fall räckte de i 50 år eller längre. Med 4,25 procent kunde de ta slut efter 28 år. Bengen kallade 5 procent riskabelt och 6 procent eller mer för ett hasardspel. Han antog att pengarna låg på konton med uppskjuten skatt, så skatt på vinster ingick inte.

1998 publicerade Philip Cooley, Carl Hubbard och Daniel Walz, forskare vid Trinity University i USA, en liknande studie i AAII Journal. Den kallas ofta Trinity-studien. De använde S&P 500 för aktier och långa företagsobligationer med hög kreditvärdighet, data från 1926 till 1995, uttag på 3 till 12 procent och perioder på 15 till 30 år. Studien tog inte hänsyn till skatt eller transaktionskostnader. Författarna skrev att den som går i pension tidigt och väntar sig en lång uttagsperiod bör planera för lägre uttag.

Om tabellen inte får plats kan du rulla den i sidled.

Räkna ut kapitalet: årsutgifter gånger 25

Om 4 procent av kapitalet ska täcka ett års utgifter måste kapitalet vara utgifterna delat med 0,04. Att dela med 0,04 är samma sak som att multiplicera med 25. Nora är påhittad och vill kunna ta ut 20 000 kronor i månaden, alltså 240 000 kronor om året. Enligt regeln behöver hon 240 000 × 25 = 6 000 000 kronor. Kontroll: 6 000 000 × 4 procent = 240 000 kronor.

Ett lägre uttag kräver ett större kapital. Med 3 procent delar du med 0,03, vilket är ungefär samma sak som att multiplicera med 33,3. Tabellen visar några nivåer. Siffrorna är före skatt och avgifter, och de bygger på antagandet att framtiden liknar den amerikanska historien.

Om tabellen inte får plats kan du rulla den i sidled.

Ordningen spelar roll: sekvensrisk

När du tar ut pengar spelar det roll i vilken ordning bra och dåliga år kommer. Det kallas sekvensrisk. Ett dåligt år tidigt slår hårdare, eftersom uttagen fortsätter medan värdet är lågt och mindre pengar finns kvar när marknaden vänder. I Bengens data slog börsfallet 1973 och 1974 hårdast, eftersom det kom under en period med hög inflation. Det påverkade även portföljer där uttagen hade börjat många år tidigare.

Exemplet är påhittat. Två portföljer börjar på 6 000 000 kronor och tar ut 240 000 kronor i början av varje år, utan inflationsjustering. Båda får avkastningen −20, +10 och +10 procent, men i omvänd ordning. Utan uttag skulle båda sluta på 6 000 000 × 0,8 × 1,1 × 1,1 = 5 808 000 kronor. Med uttag skiljer det 151 200 kronor efter tre år.

Om tabellen inte får plats kan du rulla den i sidled.

Regelns gränser

4%-regeln är ett räkneexempel på historisk data, inte ett löfte. Ingen vet hur aktier, räntor och priser utvecklas i framtiden. Det här är de viktigaste gränserna att känna till:

• Amerikansk historia: studierna bygger på amerikanska aktier och obligationer från 1926 och framåt. Andra länder och framtida år kan se helt annorlunda ut.
• Inflation: uttaget höjs med inflationen varje år. Riksbankens mål är 2 procent, men inflationen kan bli högre under långa perioder, och då växer uttagen snabbare. Bengen skrev att en period med hög inflation var farligare för uttagen än en deflation som 1930-talets depression.
• Avgifter: en fondavgift dras varje år. 0,5 procent av 6 000 000 kronor är 30 000 kronor det första året, pengar som inte går att ta ut. Trinity-studien räknade inte med transaktionskostnader.
• Skatt: Bengen räknade inte med skatt på vinster. På ett ISK med kapitalunderlaget 6 000 000 kronor blir skatten 2026 (6 000 000 − 300 000) × 1,065 procent = 60 705 kronor, om inget annat sparande använder grundnivån.
• Sekvensrisk: dåliga år i början kan tömma sparandet snabbare än samma år senare.
• Lång tid: Bengen räknade med minst 30 år. Den som slutar arbeta tidigt kan behöva pengarna i 40 eller 50 år.

Leva på utdelning: utgifter delat med direktavkastning

Att leva på utdelning är en annan uträkning. Då säljer du inga aktier eller andelar, utan använder bara utdelningarna. Kapitalet som behövs blir årsutgifterna delat med direktavkastningen, alltså utdelningen i procent av aktiekursen. Med 240 000 kronor om året och 3 procents direktavkastning blir det 240 000 / 0,03 = 8 000 000 kronor.

4%-regeln räknar med att du säljer en del av innehavet när det behövs. Den bygger på den totala avkastningen, alltså kursförändring plus utdelning. Utdelningar är inte garanterade, och ett bolag kan sänka eller stoppa dem ett dåligt år. På ett AF-konto beskattas utdelningen dessutom med 30 procent. Ska 240 000 kronor vara kvar efter skatt behöver utdelningen före skatt vara 240 000 / 0,7, ungefär 342 857 kronor.

Om tabellen inte får plats kan du rulla den i sidled.